Alla borde någon gång i livet få uppleva att resa med tåg i Indien. Äventyret började med kraftiga förseningar pga dimma. Inga andra västerlänningar syntes till och Pia väckte stort intresse med sina röda naglar och handväska. 

Kl 22 kom vi iväg, 5 timmar försenade. Resan till Ranthambore skulle ta 3,5 timma, den tog 9 timmar.

Vi knölade in oss i en liggkupé för 8 personer och sov faktiskt ganska gott medan tåget i snigelfart tog sig fram genom dimman. Halv åtta på morgonen klev vi av tåget, mer än 10 timmar försenade missade vi därmed den första morgonens safari i Ranthambore nationalpark.

 Förmiddagen handlade istället om att få upp värmen i kroppen igen. Det ombonade rummet på lodgen hjälpte givetvis till.

Denna gamla klassiska Tigerjaktslodge präglades av gammal Engelsk kolionalism och mer eller mindre ärofyllda triumfer mot tigrar.

Ranthambore är rena rama landsbyggden och här bor 1,5 miljoner människor, ungefär som i Stockholm.

I den här delen av Indien är det huvudsakligen muslimskt. Det visade sig inte minst i tillgänglighet och utbud av intimhyggienartiklar för kvinnor. Här handlar Pia på det lokala apoteket.

Kontrasten blir påtaglig när vi från ett besök i “stan” drar oss tillbaka till lunch på gräsmattan inne på lodgens skyddade gård med pool. Allt i bästa kolonialstil med fler Indier som jobbade där, än gäster.

Efter lunch var det dax för oss att äntligen åka ut på tigerjakt, dock med kamera istället för med gevär.

I Jeep begav vi oss till infarten till den stora nationalparken, i hopp om att äntligen få träffa på en tiger. Tigern är ju den av de stora katterna som vi tyvärr inte kunde få se när vi var i Afrika. Det var då vi bestämde oss för att just tigern skulle bli vårt mål på bröllopsresan.

Totalt lever det 41 tigrar i denna vidsträkta park men det är absolut ingen garanti för att någon av dem behagar att visa sig för oss som är där på jakt.

Faktum är att vi fick se solen gå ner över den vackra parken utan att vi hade sett ett minsta spår av någon tiger. Lite besvikna men fulla av tillförsikt om att det skulle gå bättre i morgon, gav vi oss iväg ut ur Ranthambore national park och återvände till vår lodge.

I morgon är det en ny dag.