Utanför fönstret lyser solen i den gnistrande snön som ligger på isen. Träden är frostiga och luften är sannolikt hög och frisk. Jag har inte varit ute ännu så jag vet inte säkert. Utanför fönstret ser jag även alla tåg som lämna Stockholm norrut och även ett och annat som kommer in.

Staden vaknar och om en stund stund skall jag gå ner till Handelskammaren för att gå på kurs. Min kollega Jan Bolmeson har hållit en kurs i hlgen också, i Balansekonomi. Det blev en formidabel succe, Jan är fantastisk och bättre än någonsin. Det är alla andra av mina kollegor också, härliga människor som jag har privilegiet att få arbeta ihop med.

Skälen för att gilla måndagar är verkligen många och ett av dessa skäl är att då kommer Viggo, min son till mig. Han bor halva tiden på Söder hos sin mamma och halva tiden här i Vasastan med mig och på måndagar byter han bostad. Viggo är en cool kille på 10 år som jag älskar och han älskar mig, det är en bra sak med måndagar.

Fundera på varför du gillar måndagar och ser fram mot att det skall bli måndag.

Nu skall jag ge mig ut och verkligen kolla om luften käns på samma sätt som den ser ut. En promenda i denna vackra stad som jag verkligen ser fram mot.   :-)

Lennart 

Har du kännt dig otillräcklig och rent av dåligt någon gång? Upplever du att du vill väl och har mycket att ge, men att du har svårt för att nå ut och skapa uttryck för detta? Känner du dig missförstådd ibland?

Detta är känslor som jag tror att vi alla kan relatera till från tid till annan. Jag hamnar där då och då och har ofta brottats med dessa känslor i mitt liv. Av olika skäl är jag på exakt detta ställe just nu.

Jag är medveten om att sett från utsidan så har jag det mesta man kan önska i livet. Jag lever i ett fantastisk relation med Pia. Jag har fantastiska barn och jag har ett obegripligt stöd från min familj och mina nära. Jag driver en handfull framgångsrika företag och jag är engagerad i viktiga frågor tillsammans med tusentals enastående personer. Jag styr över min egen tid och få människor ifrågasätter mig.

Å andra sidan så blir det inte alltid som jag vill, saker utvecklar sig inte alltid lika fort som jag vill och jag får inte alltid de resultat som jag vill ha. Ibland blir människor besvikna på mig och ibland smiter jag från ansvar, projicerar min egen besvikelse och har en massa åsikter om hur det borde vara. Känns det igen?

Källan till all kraft är ansvar och detta vet jag som en intellektuell kunskap men det räcker inte alltid när känslan tar överhanden. Känslor om hur det "borde vara" och att "världen är dum". Efter en viss process som oftast består av självömkan och sökande efter felet utanför mig själv så kan jag hitta dit där lösningen alltid finns. Lösningen finns i att först acceptera.

Acceptera hur det verkligen är och acceptera människors fria vilja som en grundlag i universum. Jag kan inte bestämma hur andra skall känna, tycka, vara och göra. Jag kan inte protestera mot universums lagar med fötterna och projicera mitt tyckande. Jag kan bara hitta mig själv när jag accepterar det som är. Att acceptera betyder dock inte att jag skall strunta i hur det är så det är ett svårt ord att använda, acceptera betyder så olika saker för oss alla. Acceptera för mig handlar i mångt och mycket om att ge upp en emotionell kamp.

Först när denna emotionella kamp har klingat av och vapnen är nedlagda, först då kan jag se klart och då ser jag alltid godhet, kärlek och andra människor. Det är då kraften rinner tillbaka in i mitt liv och jag får kontakt med det viktigaste av allt, fömågan att förlåta.

Steg nummer två är att förlåta och då är det ytterst en fråga om att kunna förlåta sig själv, mig själv. Jag vet, och förnekar samtidigt, att jag är den enda person som jag i verklig mening kan råda över. Det är när jag är missnöjd med mig själv som jag försvarar mig genom att projicera och reagera. Detta förlöser sig aldrig på annat sätt än då jag kan förlåta mig själv. Intellektuellt så låter det lite floskligt men en insikt att få är att i 100% av alla konflikter som jag har i mitt liv så är jag inblandad. Om inte jag vore inblandad så vore de inte i mitt liv, eller hur.

Då är jag en del av problemet och då behöver även jag se till att bli en del av lösningen. Ansvar är sättet att ta detta ansvar och ansvar kräver kraft, och ger kraft. Jag kommer då till ett ställe där jag inser att självömkan och frustration står ivägen för detta ansvar, att jag behöver "komma över det".

När jag förlåter mig själv och inser att även jag är god, kärleksfull och vill väl, då släpper krampen, då viker sig känslan. Då rinner kraften tillbaka och då kan jag börja agera. Att agera är helt annorlunda jämfört med att reagera. En ledare agerar i livet och ett offer reagerar på livet.

Jag har ett val att göra, ett val mellan att vara offer eller vara ledare. Den valmöjligheten har vi alla och ingen annan kan dömma oss för vårt val, inte mig heller. I slutänden kommer det ändå ner till att det inte är andra som dömmer, det är alltid du, eller i detta fallet jag. Det är jag som dömmer mig och tycker allt detta nedsättande om mig. Det är detta som gör mig till offer och det är detta som gör att jag tappar kraft i livet.

Jag accepterar det som är och jag väljer att förlåta mig själv och alla andra i ett enda slag. Jag väljer livet och jag väljer det som är. Jag vet att jag är en ledare och när jag inser det så fylls jag av lust, kraft, passion och engagemang.

Följ mitt exempel och ge till dig själv det du är värd. Du är en fantastisk människa men trots allt också "bara" en människa. Acceptera det, förlåt dig själv och älska dig själv.

För mer än 20 år sedan, på omslaget till en pärm, skrev jag följande till mig själv - "Jag gör så gott jag kan och fattar så fort jag hinner". Andemeningen av detta är att man kan inte gora mer än vad man har fattat att man kan göra. Om man inte har insikten så har man det bara inte. När man fattar, när man har fått insikten, då först kan man göra bättre.

Lennart Göthe

För ett par veckor sedan på den Ugandiska TV:s motsvarighet till Nyhetsmorgon gjordes en intervju med Rino Solberg som äger och har tagit initiativet till Better Globe.

Jag har redan för några dagar sedan på denna blogg pratat mig mycket varm för detta viktiga arbete som Better Globe gör ner i Afrika i allmänhet men i Kenya och Uganda i synnerhet. Det är verkligen helt unikt hur de komersiella kan komma till nytta för hur modernt och långsiktigt hjälparbete kan bedrivas. 

Genom att donera 49 euro så planteras det 2 stycken träd i Better Globes plantag som är belägna mitt i de torraste halvökenområdena där människor varken har arbete, vatten eller några andra vettiga levnadsförhållanden. Dessa träd genererar arbetstillfällen och det är det absolut mest övervägande skälet för varför man erbjuder Better Globe dessa ogästvänliga landområden.

Din donation gör att det dessutom skänks bort 2 andra träd till de omkringboende fattiga bönderna, tillsammans med att det skänks bort 500 liter vatten per månad tack vare just din donation. Dina donationspengar räcker även till att ge 1,5 euro oavkortat till att bygga, renovera och driva skolverksamhet för barnen i dessa områden av världen.

Sist men absolut inte minst så går 1,5 euro av din donation rakt in i mikrofinanssystemet. Detta Nobelprisbelönta sätt för att skapa livskraftigt och långsiktiga förutsättningar för fattiga människor utan säkerheter.

Allt detta åstadkommer dina 49 euro varje månad och du får dessutom avkastning på de 2 träd som planterades i Better Globes plantage. Där skapas det arbete och detta drivs givetvis komerciellt till fördel för den lokala befolkningen. Av detta ges avkastning och som du vet så ger timmer och skogsråvara bra mycket mer än aktier. Det lär knappast bli sämmre som investering sett med tanke på hur vi våldför oss på skog över hela världen idag.

Din avkastning som är 6,5 gånger priset för donationerna som minimum, betalas ut över en tidsperiod om 20 år. Donerar du månadsvis under ett år så blir avkastningen minst 4410 euro.

Dessutom så har det planterats minst 48 träd som en konsekvens av dina donationer. Dessa 48 träd absorberar runt 30 ton koldioxid från vår luft. Det är ungefär lika mycket som en genomsnittsfamilj i Sverige förorenar luften med per år och du får därmed ett certifikat på att du är koldioxidneutral. Du tar hand om dina egna utsläpp och lite till.

Gör något för dig själv och en bättre värld, gör det nu genom att donera 49 euro för en bättre värld och din egen avkastning.

Lennart

Idag har jag påbörjat en utbildning som Stockholms Handelskammare ger i styrelsearbete för oss medlemmar. Förutom att kursen, och inte minst kursens huvudhandledare Raoul Hasselgren, redan har överträffat mina förväntningar så blir jag väldigt närvarande till min egen bristande förmåga att agera i livet på den nivå som jag vet att jag vill och som fungerar.

Just i detta fallet handlar det naturligtvis om hur man KAN bedriva styrelsearbete och vem man KAN vara som en viktig resurs i bolag och verksamheter. Jag vet att jag gör ett fenomenalt arbete så det är inte det, bara att det finns så mycket högre nivåer att nå.

Kanske att du kan känna igen dig i området av att driva bolag med ypperlighet, sitta i styrelser eller vara i din yrkesroll. Om du inte kan det så har du säkert andra områden av livet där du kan känna igen dig. Att du vet hur du kan agera och hur du kan vara, men att du av olika skäl inte är det.

Det sätt som jag gärna vill möta detta fenomen på är den valfrihet som vi alla har när det gäller i fråga om hur vi skall förhålla oss till detta. Å ena sidan kan man resignera och ge upp för att man inte är "bra nog" eller för att det man har gjort innan inte var bra nog. Det är det som spontant dyker upp för mig också. "Jag trodde att jag var bra på det men nu vet jag att jag inte är det".

Det andra sättet är naturligtvis att ta det till sig och se på det som en fantastisk möjlighet att växa och utvecklas än mera. När jag inser att min framgång så här långt i livet är orsakad på halvfart och med begränsade kunskaper men med en stor portion vilja så blir det ju hissnande om jag tänker på vad som blir möjligt om jag dessutom lägger till förmågan att växa och utvecklas. Den möjligheten har vi alla tills dess att vi lägger näsan i vädret och slutsignalen går.

I helgen som var lyssnade jag på en oerhört inspirerande person i Norge. Rino Solberg har mer energi och mer attityd och livslust än de flesta. Detta till trots att han är till åren kommen. Jag smittas av hans attityd och jag fick idag en god kontakt med ett område för mig att växa inom, min roll som företagsledare och ägare till flera jättefina bolag.

Om jag kan växa och utvecklas i samma takt som dessa bolag då känner jag att jag lever. Idag fick jag en nära-livet-upplevelse när jag insåg vad som är möjligt.

Vad är möjligt för DIG i DITT liv?

Lennart

Nyss hemkommen från en konferens som handlade om hur vi alla kan bidra till en mycket bättre värld och få ränta, eller avkastning på våra donationer. Detta var inte helt nytt för mig men det är verkligen en helt unik världsmöjlighet som allt för få ännu känner till.

Tänk dig själv alla de miljoner som skänks till olika organisationer och dras in genom TV-galor och annat. Innan dessa pengar ens lämnar landet så har upp emot hälften, kanske mer, fösvunnit i kostnader.

Tänk dig istället att hjälpen i fråga är riktig hjälp, dvs hjälp som leder till att människor blir kapabla och klarar sig själva. Hjälp som bygger och utvecklar och hjälp som är beständig. Tänk dig dessutom att 100% av allt som är donation också når fram till mottagaren och används till det som det är avsett för. De flesta skulle säga att detta vore unikt och fantastiskt, men det slutar inte där.

Tänk dig dessutom att den som donerar, får vara med och tjäna pengar, få avkastning, eller ränta om du så vill, på det som skapas tack vare bidraget i fråga. Tänk dig att du sjänker 500:- i månaden och att detta ger dig en avkastning på mer än 600%, skulle det då låta fantastiskt och unikt. Ja, jag tror det!

Jag har nyss varit och fått en uppdatering om händelseutvecklingen i Afrika, dit donationerna går och resultaten är anmärkningsvärda.

Donationen används till följande:

• 2 stycken träd skänks bort.
• 500 liter vatten skänks bort.
• 1,5 euro skänks till att bygga, renovera och drifta skolor.
• 1,5 euro går in i mikrofinansystemet så att fattiga bönder kan låna utan garantier.

Vart kommer din ränta ifrån, din avkastning?

Ytterligare 2 träd planteras specifikt för din räkning och avkastningen på dessa tillkommer dig under en period om 20 år. 20 år är den tid som träden ger skörd respektive timmer.

2010 planterar man inom ett 30 000 hektar stort område i semiökenområdet nordöst om Nairobi i Kenya. Där har det varit torka i 3 år och människor far mycket illa. Arbetstillfällen, vatten, skolor, lånemöjligheter och utbildning i hur man kan odla på denna karga plats är bara några av alla de saker som donationen för med sig.

Jag har skrivit om detta tidigare och det ligger under fliken "viktig läsning" här ovan men det är alltid lika inspirerande att höra om vad som sker i Afrika och vad som kommer att ske i Afrika och inte minst, se vad "återbäringen" blir ekonomiskt. Tänk att ju mer du ger, ju mera kommer det tillbaka.

Detta gör mig inspirerad, vad är det som gör dig inspirerad idag?

Vill du också göra en verklig skillnad och arbeta preventivt för en bättre värld och dessutom kunna få ränta på dina pengar, bra ränt? Börja i så fall idag!

Lennart Göthe

Precis som många andra så har jag med spänning följt finanskrisen och funderat på vart det skall spricka nästa gång. Många stora elefanter har fallit och det blir alltid fler, det tar aldrig slut. Varför?

Hela det ekonomiska systemet är uppbyggt på framtida förväntningar och nyckeln, tillika problemet, heter "Credit lines". Det är bankernas kärnverksamhet som vi pratar om här och denna bygger i sin tur på det faktum att det finns oerhört mycket mer digitala pengar än vad det finns riktiga pengar och det finns oerhört mycket mera riktiga pengar än vad det finns riktigt värde.

I min egen investeringsportfölj har jag helt nyligen råkat ut för att researrangör och flygbolag vid namn Allbury Travel har gått i konkurs. Detta beror till stora delar på att man förlorade en del pengar när deras betaltjänstföretag e-clear höll inne deras pengar. Dessa pengar i sin tur hölls sannoligt inne för att de "behövdes" på annat ställe och därmed inte var tillgängliga. Detta andra ställe var sannolikt att någon hade fått en sådan creditline som sedan minskades och utrymmet blev mindre.

Blir utrymmet mindre så upphör pengarna att vara tillgängliga och då kan man inte betala räkningar. Då måste man sälja något och det är ju faktiskt det som företag skall göra istället. De skall köpa och sälja saker med lönsamhet och inte spekulera i framtida värdeökning på andras pengar. Speciellt om man är en bank eller ett kreditinsttitut som fått förtroendet att förvalta andras pengar.

Nu visar det sig just i detta korthusfallet, det som jag använder som exempel, att även detta ledde till hus och fastigheter. Mr Elias Elian som jag råkar ha haft en del att göra med och följt under några år, han har behövt pengar under en ganska lång tid. Han har förvärvat massivt med mark på Cypern, byggt massivt med hus och mer eller mindre skapat em imperium på bara några få år.

E-clear ägs av honom och e-clear behöver riktigt stora krediter av banken för att kunna hantera enorma volym,er av pengar dagligen. Det bästa sättet att få dessa krediter är att köpa en banke, i detta fallet köpte man då Nord Finanz Bank i Bremen, Tyskland. Men banken behöver säkerhet för att kunna ge krediter och det vet vi ju alla idag, att fastigheter och mark är en bra säkerhet.

Börjar ni se bilden nu?

Det ena håller upp det andra, som håller upp det tredje, som håller upp det fjärde och som till slut håller upp det femte. Mitt i allt detta ser det ut som att dessa människor är obegränsat förmögna, äger en massa saker och utstrålar därmed tryggheten själva. När korthuset sedan faller så undrar alla hur man kunde vara så dum. Så dum att man inte såg att detta bara var en synnerligen vältalig affärsman som levde gott på lånade pengar och lånad tid.

Man tror att den siste är avslöjad men så är det inte. Detta är ett system som arbetar och det handlar ytterst om att förstå systemet. Det är först då som du kan skydda dig och ändå arbeta med dina pengar.

• Den som inte låter sina pengar jobba, den som sparar, pensionssparar eller på anant sätt följer strömmen, den förlorar alltid i det långa loppet.
• Den som chansar och satsar och spelar utan att egentligen förstå mekaniken, den förlorar också i det långa loppet men har i alla fall chansen att vinna lite stort på vägen.
• Den som förstår mekaniken och är ekonomiskt läskunnig, den kan vinna på att vara aktiv i en djungel eftersom denne i alla fall förstår hur livet i djungeln är.

Lycka till  /  Lennart

Som egenföretagare med anställda så vet jag av erfarenhet vem det är som får ta konsekvenserna av bakslag och dålig lönsamhet. Otaliga är de gånger som jag har fått vänta med min lön eller stöttat med privata lån in i olika verksamheter genom åren.

Inte minst 2009 som var utmanande för några av våra dotterbolag kostade på för oss ägare. När det gäller stora noterade aktiebolag så förefaller detta ägaransvar inte finnas och heller inte ansvaret hos de som faktiskt kan påverka utvecklingen, de anställda inom ledande befattningar.

Därför vill jag verkligen lyfta på hatten för Swedbanks utspel idag om att dra tillbaka de bonusar som är möjliga att dra tillbaka för 2009.

Man skall naturligtvis vara medveten om att Swedbank är ett affärsdrivande konkurrensutsatt företag precis som alla andra. De gör ingenting utan att ha lönsamhetstankar om det samma och i dagsläget gäller det för dem att återfå förtroendet hos sina kunder. Detta är ett utspel helt i detta syfte men ändå skall det hedras. Det är djärvt och det är riskfyllt av en storbank att våga ta detta steg.

Jag följer med spänning bankernas kamp för att återerövra det enorma förtroende som vi Svenskar traditionellt har givt bankerna. Nu när många människor själva börjar bli ekonomiskt läskunniga så behöver bankerna jobba lite för sina kunder.

Kör hårt Swedbank, nu ryckte ni från de andra en smula.

Lennart Göthe

Jag har in i det längsta motstått Facebook och har haft ett visst motstånd mot alla dessa olika sociala media som är dagens såpoperor. I samband med att vi började finansiera Pengakoll och blev mer och mer engagerade i uppbyggandet av denna fantastiska site så hände någonting. Jag blev motsträvigt en bloggare.

Jag kommer så väl ihåg hur det var att börja, vad skulle bloggen handla om och varför i hela fridens namn skulle någon vilja läsa?

6 månader senare märker jag att nu är jag även en aktiv del av Facebook och ler lite åt mig själv för detta.

En sak blir jag dock väldigt närvarande till och det är en enorm tacksamhet över hur otroligt många människor som jag känner och som jag har haft privilegiet att arbeta med, umgås med eller bara träffat under årens lopp. Flera tusentals spännande möten har berikat mitt liv genom åren och det märker jag nu när jag återförenas med massor av människor från förr.

Det finns några system som är bättre än andra när det gäller att bibehålla kontakten med människor över tid. Plaxo är definitivt ett begåvat sådant system som jag har varit med i väldigt länge, men givetvis så har Facebook idag satt en helt ny standard och ökat hastigheten på kommunikation och kontakter avsevärt.

Det absolut bästa sättet att fortsätta att växa och utvecklas är möta andra människor och ta emot deras bidrag, lära och växa. Jag vill tacka dig och dig och dig och dig som är en av alla de tusentals människor som på ett eller annat sätt har bidragit till mig i mitt liv. Kanske bara vid ett enda möte, en enda gång, men tack i alla fall.

Lennart

Det var budskapet som LRF förmedlade via morgonnyheterna idag.  Jag vill gärna koppla på det från ytterligare än perspektiv, än viktigare faktiskt. Nämnligen miljön och andra typer av problem i världen. Skogsplantering ÄR verkligen lösningen för så väldigt många av dem, problemen alltså!

Tänk att kunna tjäna ordentligt med pengar på att lösa en rad riktigt stora problem.

När jag investerade i mina först träd i Afrika så gjorde jag det via Better Globes koncept. Jag köpte en handfull träd och tänkte mest att det kändes bra. Jag fick sedan läsa på deras hemsida att de även gav bort träd till fattiga bönder och att de byggde skolor och skänkte bort vatten i de ökenområden där de fanns etablerade. Detta väckte mitt intresse för att även börja donera och så fick det bli.

Jag och Pia älskar att resa som tydligt framgår av min blogg så vintern 2007/2008 blev det naturligt att resan gick till Afrika och mera specifikt för att titta närmare på vad Better Globe gör där nere och hur de är organiserade. För mig känns det väldigt viktigt att allt som utlovas också stämmer med verkligheten.

I mitt arbete som affärsängel och investerare genomlyser jag många Svenska bolag mer eller mindre regelbundet men inget av dem har imponerat på mig som Better Globe gjorde och fortsätter att göra. Sedan dess är jag en stor beivrare av vad de åstadkommer i Afrika med stöd från tusentals små och stora investerare och bidragsgivare.

Har du någonsin innan hört talas om ett sätt där du kan bidra med gröna träd som tar upp koldioxid från atmosfären, erbjuda arbetstillfällen, kunna låna ut pengar via mikrobank, bygga skolor, skänka bort både vatten och träd samt inte minst återföra växtlighet i ökenområden, allt detta genom en enda handling?

Om jag dessutom påstår att du får avkastning från allt detta på ett sådant sätt att din avkastning överstiger den summa som donationen kostar med mer än 6 gånger, då låter det inte klokt.

Förklaringen är att Better Globe arbetar med träd, att det är brist på träd i världen, att vi måste få stopp på skogskövlingen av naturlig skog, att vi alla kan bidra till en bättre värld på detta sätt.

I ett skogstätt land som Sverige är det svårt att riktigt förstå hur illa det är ställt med denna situationen idag. Jag vill be dig att börja förstå, det skulle dina barn uppskatta!

Lennart Göthe

För närvarande är det lite spännande för mig att försöka tyda signalerna på marknaden ang bostadspriserna. Jag brukar alltid faschineras av hur man vänder sig till mäklarbranschen för att fråga hur det blir med bostadspriserna framöver. Det är som att fråga paraplyförsäljaren om väderutsikterna.

Min kollega Charlie Söderberg brukar i sina seminarier prata om vidskepelsen att den egna bostaden kan vara en investering. Den ekonomiskt läskunnige vet ju att det är banken och statens investering men knappast någon annans. Detta beror bland annat på att som Charlie brukar säga, att "det är ju inte så att man säljer sin lägenhet när det är dyrt, flyttar in i ett tält i Kungsträdgården under 1 år och sedan köper en ny lägenhet när det blir billigt igen". Vilket han har helt rätt i.

Därför kan det diskuteras om det är en investering eller inte men i vilket fall som helst så är det ingenting som man normalt sett kapitaliserar på eller realiserar vinsten i.

Men då tänker jag att om...

...om du kunde sälja din bostadsrätt eller villa idag, den 21:a januari 2010 och inte behövde köpa något nytt just idag, samma dag.

Låt säga att du fick låna en fin lägenhet av någon i exakt 12 månader. Under 12 månader behöver du inte fundera alls på ditt boende, behålla exakt samma boendekostnad som du har idag, men bara i 12 månader.

Då skulle du under dessa 12 månader någon gång behöva göra ditt nyförvärv, dvs skaffa dig en ny lägenhet eller en ny villa.

Skulle du då sälja din lägenhet idag?

• Dvs, tror du att du kan göra en bra affär genom att sälja dyrt idag och köpa billigare under de kommande 12 månaderna?
  eller
• Tror du att du lär få köpa dyrare om du skall få tag på en lägenhet igen inom 12 månader, jämfört med vad du får när du säljer din lägenhet idag?

 Jag har lagt upp detta som en diskussionspunkt i Pengakolls forum och det skulle verkligen betyda mycket för mig om du ville säga din mening i frågan.

Tack på förhand  /  Lennart

Firar du fortfarande? Bröllopsdag, födelsedag eller andra viktiga bemärkelsedagar förknippar vi ofta med firande men det är ofta som firandet trappas av med åren och att firandet som koncept försvagas under perioder av våra liv. Synd tycker jag, som i utbildningar lär ut just hur viktigt det är att fira och hedra och uppmärksamma.

Jag blir närvarande till detta nu när jag skall lägga ut de avslutande bilderna från vår resa. Bilder från den allra sista dagen och den var vid Taj Mahal i Agra, Indien.

Denna kåk är något helt unikt och det är omöjligt att inte komma i kontakt med kärlek och hedrande, firande faktiskt, när man är vid denna fantastiska byggnad. Shah Jahan som var en av de riktigt stora Mogulhärskarna och byggde detta mausoleum åt sin avlidna hustru Mumtaz Mahal, därav namnet. Till saken hör att de gifte sig när hon var 16 år och hon dog när hon var 38 år. Då hade hon fött honom 11 barn vilket ger ett snitt på 1 barn vartannat år under de 22 år som de var gifta.

Hela detta byggnadsverk andas kärlek och vördnad, tacksamhet och inte minst konsten att kunna fira. Med detta lilla hus firade och hedrade Shahn som Mumtaz och ännu idag är det ett av världens sju underverk.

Hela byggnaden är uppförd i Indisk vit marmor, den enda marmorn i hela världen som hård och inte släpper in t ex vatten. Byggnaden var en gång i tiden rikt smyckad med guld och ädelstenar men givetvis har Engelsmännen under sin okupationstid tagit det mesta av detta. Numera är spiran 3 meter hög och i brons men då den byggdes var dessa 3 meter en solid guldpelare.

Ornamenten är inlägg av andra stenar och annan marmor med olika färg. Ett uråldrigt hantverk i Indien som man än idag kan se i allt från små skrin, schackbräden, soff och kaffebord samt inte minst olika former av kakelinlägg.

För mig personligen som attraheras av ypperlighet, struktur och estetik så var detta en makalös upplevelse. Allting är 100% symetriskt och i mitten av det hela är Mumtaz grav. Det finns bara en enda sak som inte är symetriskt på hela detta område, inlusive omgjärdande parker och andra byggnader. Det är hans egen grav som inte är i mitten. Han är begravd bredvid Mumtaz och var det absolut sista föremålet som tillfördes denna byggnad.

Idag har jag och Pia varit gifta i 14 dagar och Taj Mahal tillsammans med att vi upplevde the Lady of the lake gav oss en riktigt fin avslutning på vår upplevelserika resa. Vår resa som denna gången omfattade 4 veckor och 3 länder innehöll även både högtider, äventyr varje dag, utmaningar och vackra upplevelser. Vi har fått ändra våra planer flera gånger, vi har fått våra förväntningar överträffade flera gånger. Vi har frusit och undrat vad "fan" vi pysslar med och vi har njutit av vatten och varm sand och varit helt säkra på att vi är på "rätt ställe".

Med andra ord så har resan varit en bra metafor för livet i stort. Att avsluta resan på Taj Mahal kändes värdigt och passande.

Idag skriver vi den 17:e januari och det är en vit söndagmorgon. Utanför mitt fönster ser jag att isen täcker hela kanalen mellan Vasastan och Kungsholmen, snön ligger fortfarande vit på marken men den som så vackert satt i träden under förra veckan har nu gett vika. Kontrasterna är stora från alla de stränder vi har upplevt på vår resa. Kontrasterna är också stora jämfört med livskvalité och möjligheter.

Jag har fått smuts på min BMW 330 cabriolett medn jag har varit borta. Fordonen vi sett under vår resa har inte ens ett märke.

På flygplatsen sa Pia något till mig som fick mig att fatta hur det egentligen är med upplevelsen av världen. Pia har inte rest i Sydostasien eller Sydamerika eller Afrika innan hon träffade mig. Efter att ha sett Kambodja och Indien, insett att det vi ser där är mera normalt om hur det är i världen än det vi dagligen ser här hemma i Sverige, sa hon att hon hade fått en helt annan bild av hur världen verkligen ser ut.

Det kanske inte är så sensationellt vid en första anblick men tänk efter ett ögonblick. Tänk efter vilken liten ankdam som vi lever i här i Sverige, en skyddad liten verkstad där vi har det så oerhört bra. Vi har det så bra att vi knappt kommer att fatta vad det är som händer nu när det vänder.

Passa på att njut, fira, hedra och uppskatta. Älska allt det du har i ditt liv, älska dig själv, älska alla i din familj, dina vänner, ditt jobb och allt det du har skapat för dig själv. Älska att du kan älska!

Lennart

Det första vi såg var spåren...

Bredare än bilspåren och helt färska gav det oss kittlingar i magen. Man vet ju inte hur det skall bli och jeepen gav inget skydd om det nu skulle visa sig att hon hade vaknat på fel sida idag.

		Strax därpå mötte vi två skogvaktare som kom gående på vägen och hade gjort gipsavgjutningar av fotavtrycken. Nu visste vi att Lady of the lake, som hon hette, var i närheten. Just detta område var hennes territorium och de bägge skogvårdarna visste sin sak. Vi rullade sakta i spårens riktning och strax dök hon upp...
När hon efter bara ett 20-tal meter vek av från vägen och ner i skogen så fylldes vi av både besvikelse och tacksamhet. Jag tänkte att detta var nog allt vi fick se av henne men att det ändå var värt det, att det fanns anledning till att vara tacksam. Hon gick vid sidan av oss några meter till bara som om hon ville bjuda oss på det.
		Den rutinerade guiden körde runt skogspartiet och ner mot ett litet vattendrag och vi kände att inget kunde överträffa det vi nyss hade upplevt. Då plötsligt, bara 12-13 meter upp i den glesa skogen såg vi henne igen. Hon låg där och väntade på oss medan hon gjorde sin morgontoalett.
		Ännu hade inga andra jeepar eller bilar hittat hit. Vi var helt ensamma med henne och vi kunde efteråt förstå av vår chaufför och vår guide att det är ovanligt att kunna se tigern så länge och på detta sätt. Vi hade filmat och fotat henne intensivt i 12 minuter då hon plötsligt steg upp och började att gå.
Hon veck av neråt, rakt mot vår jeep. Jag låg utsträckt över jeepens störtbåge och tog dessa bilder. Nedanför mig kunde jag höra Pia chippa efter andan när The Lady of the lake kom närmare och närmare. Med möjligen 1,5 - 2 meter kvar mellan Pia och tigerns nos smekte hon upp framför jeepen och gick över vägen.
		Hon gick mycket långsamt, bemödade sig inte att ens med blicken låtsas som om vi fanns. Sällan får man uppleva den grad av värdighet och självkänsla som en tiger i sin naturliga miljö kan utstråla. I framsätet på den taklösa Jeepen hörde jag nu Pia gråta av glädje. The Lady of the lake paraderade mindre än 1,5 meter framför jeepn och jag ligger över störtbågen i min fulla längd.
När hon rinner av vägen, ner mot vattendraget så "försvinner hon" från oss en andra gång men nu är det bara tacksamhet vi känner. I nästan 20 minuter har vi nu fått se henne, känna henne och uppleva henne. Vad vi då inte visste var att hon hade en sak till i beredskap åt oss.
		Hon hade helt klart en plan med att gå över vägen. Hon hade en plan med varför hon gick framför jeepen och inte bakom. Hennes agenda var klar, hennes fokus orubbligt, hennes attityd var att "släntra" men nu ändrades den attityden, hennes krop drogs ihop, nu var det 100% fokus.

Det som dolde henne från den lilla flock med vildsvin som var i vattenbrynet var en vassrugg. Genom att komma ner i skydd av jeepen så var hon nu på rätt sida vassen och denna smög hon sakta runt.		På andra sidan vassruggen gjorde hon sin attack. Vildsvinen sprang åt 2 olika håll, hon anföll ett i förväg utvalt djur och det var väldigt svårt att hinna med i svängarna.
		Det är nog bara en tiger som kan se både snopen och värdig ut samtidigt. I den lätta dimman blickar hon möjligen lite besiken bort mot vildsvinen som nu befinner sig på säkert avstånd. Hon bjöd i alla fall oss på något helt unikt och det var ett litet jaktnummer en riktigt tidig morgon. Tack för det kära Lady of the lake.

När hon vände oss ryggen för 3:e gången så blev det också det sista vi såg av henne. Vi insåg att det var något stort som vi hade fått vara med om när vi lyssnade på och observerade våra Indiska vänners reaktioner. Den lille killen i röd halsduk körde jeepen och den andre mannen var vår guide. Han hade tydligen gjort 2 safariturer per dag i en hel månad innan han såg tigern första gången.

		På kvällen passade det sig bra att med de andra gästerna slå sig ner vid elden och dela med sig av dagens jakthistorier. Inte alla hade lika dan historia som vi hade den kvällen. Lady of the lake, respekt!

Så kom vi då till Delhi, denna fantastiska storstad med 19 miljoner människor. De äldre delarna av Delhi är ett förtjusande myller av människor, färger, dofter och en obegriplig ordning i kaoset.

		Ingen är oberörd av allt som pågår och alla dessa människor. Lika folktomt och öde som det var på natten när vi kom fram, lika myllrande var det på dagen när vi vaknade och gick ut. Karraktären av en stad brukar återspeglas i bland annant elnätet och Delhi är inget undantag som du kan se på bilden här bredvid.
		Alla borde någon gång i livet få uppleva att resa med tåg i Indien. Äventyret började med kraftiga förseningar pga dimma. Inga andra västerlänningar syntes till och Pia väckte stort intresse med sina röda naglar och handväska.  Kl 22 kom vi iväg, 5 timmar försenade. Resan till Ranthambore skulle ta 3,5 timma, den tog 9 timmar.
Vi knölade in oss i en liggkupé för 8 personer och sov faktiskt ganska gott medan tåget i snigelfart tog sig fram genom dimman. Halv åtta på morgonen klev vi av tåget, mer än 10 timmar försenade missade vi därmed den första morgonens safari i Ranthambore nationalpark.
		Förmiddagen handlade istället om att få upp värmen i kroppen igen. Det ombonade rummet på lodgen hjälpte givetvis till. Denna gamla klassiska Tigerjaktslodge präglades av gammal Engelsk kolionalism och mer eller mindre ärofyllda triumfer mot tigrar.
		Ranthambore är rena rama landsbyggden och här bor 1,5 miljoner människor, ungefär som i Stockholm. I den här delen av Indien är det huvudsakligen muslimskt. Det visade sig inte minst i tillgänglighet och utbud av intimhyggienartiklar för kvinnor. Här handlar Pia på det lokala apoteket.
Kontrasten blir påtaglig när vi från ett besök i "stan" drar oss tillbaka till lunch på gräsmattan inne på lodgens skyddade gård med pool. Allt i bästa kolonialstil med fler Indier som jobbade där, än gäster. Efter lunch var det dax för oss att äntligen åka ut på tigerjakt, dock med kamera istället för med gevär.
I Jeep begav vi oss till infarten till den stora nationalparken, i hopp om att äntligen få träffa på en tiger. Tigern är ju den av de stora katterna som vi tyvärr inte kunde få se när vi var i Afrika. Det var då vi bestämde oss för att just tigern skulle bli vårt mål på bröllopsresan. Totalt lever det 41 tigrar i denna vidsträkta park men det är absolut ingen garanti för att någon av dem behagar att visa sig för oss som är där på jakt.
		Faktum är att vi fick se solen gå ner över den vackra parken utan att vi hade sett ett minsta spår av någon tiger. Lite besvikna men fulla av tillförsikt om att det skulle gå bättre i morgon, gav vi oss iväg ut ur Ranthambore national park och återvände till vår lodge. I morgon är det en ny dag.

Söndagen den 3:e januari, barfota i den varma sanden, hände det sig då att vi blev man och hustru. Vi hade en helt fantastisk dag som vi vill dela med oss av med denna bildkavalkad.

Vi började med att ha väldigt kul ihop med fotografen en stund.

Därefter påbörjades "altargången" och det är för mig första gången som jag går barfota i vit smooking.

Vi fotade riktigt mycket i det fina ljuset och vi njöt sedan av en fantastisk middag tills dess att det var sent och tidvattnet tvingade oss längre upp mot hotellet.

Dansen i sanden, ljuslyktorna mot skyn och lekfulla vänner gjorde kvällen komplett.

Vi hade en fantastisk bröllopsfest och vandrade så småningom hem till den "äkta" bungalowsängen. Där bar jag som sig bör Pia över tröskeln.

I morgongåva hade vi gett oss var sina morgonrockar och de kom väl till pass dagen efter då frukosten serverades på verandan. 

Vi är glada att vi åkte till Lanta för att gifta oss. Vi är väldigt glada och tacksamma för att Jan och Caroline ville komma ner och fira med oss, resa med oss och bistå oss i vårt arrangerande.

Vi är jätteglada för all uppvaktning och alla lyckönskningar som vi har fått.

Pia & Lennart Göthe

Nästa inlägg kommer från Indien för nu bör det av på bröllopsresa.

Varje dag är den första dagen på resten av ditt liv brukar det heta, och ingenting kan väl vara mera viktigt att komma ihåg. Trots det så är det svårt att komma ihåg det i vardagen.

Därför har vi strukturer till vår hjälp för att komma ihåg att man alltid kan hitta på nya sanningar om sitt liv. Nya sanningar som stödjer och stärker livet, istället för de äldre sanningar som ofta kan bli lite sunkiga efter ett tag.

En typisk sådan struktur är nyår. Då och då kan man passa på att sätta nivån för ett helt decenium och ett sådant tillfälle är det just nu, den 2:a dagen på ett helt nytt decenium. Vilken ton skall du ge ditt nya decenium? Vilka värdeord skall prägla ditt liv från idag och framåt? Vad vill du smitta omvärlden med för attityder och känslor under de kommande tio åren? Vem vill du vara?

Stora frågor kanske men om du tycker det, att det är för stora frågor, då är det verkligen på tiden att du börjar fundera i dessa banor. Jag har privilegiet att få arbeta nära en utbildning som heter Balansekonomi och där träffar jag hela tiden på deltagare på kurserna som tar sig an livet på denna nivå. Det är människor som går kursen och sedan på allvar börjar att leda sina liv. Det intressanta med att börja leda sitt liv är att då börjar en massa andra människor i omgivningen också att göra det, det smittar.

Idag har jag suttit här på stranden och diskuterat dessa frågor med mina vänner. Frågor om vad våra respektive deklarationer inför 2010 och det kommande deceniumet är.

För 10 år sedan, den 23:e september 1999 träffade jag Pia, i morgon gifter vi oss. För 10 år sedan föddes även Viggo, min son och för 10 år sedan 1998-2001 hade vi uppnått en viss stabilitet i vår verksamhet som coacher inom Resurshuset AB.

Alla dessa 3 saker sammantaget gjorde att de gågna tio åren har handlat väldigt mycket om att skapa, bygga, organisera och utveckla. Allt från relationer och rutiner och former till konkret verksamhetsmässigt med dotterbolag och nya affärsinriktningar med mera. 10 år av ganska hårt arbete faktiskt. Oerhört stimulerande, utmanande och lärorikt, men också fyllt av misstag, missbedömningar och misslyckanden.

Sammanfattningsvis med ett enda ord så känner jag tacksamhet. Tacksamhet för att jag träffade Pia och allt fantastiskt som hon bringar in i mitt liv. Tacksamhet för att Viggo finns i mitt liv och inte minst hans mor, Annika, som är mig mycket kär. Tacksamhet för att jag dagligen får arbeta tillsammans med modiga och inspirerande människor som Charlie, Jan, Annika, Pia, Frank, Torbjörn och många många andra. Tacksamhet över att andra människor gillar mig, är intresserade av vad jag kan bidra med och vill ha mig som en del av deras liv. Jag är tacksam för att jag själv kan välja vad jag vill arbeta med och lägga energi och tid på, att jag t ex kan arbeta med en så viktig sak som Better Globe, att jag kan ägna mg åt det som inspirerar mig och att jag har fantastiskt kul "lekkamrater" i alla områden av mitt liv.

Kommande 10 år kommer för mig att handla om 3 saker, i nämnd ordning - Stabilitet, Genombrott och Mästerskap. För att kunna klara av dessa tre saker inom en rad olika områden av mitt liv så behöver jag växa och utvecklas en hel del. Det jag för närvarande och initialt kommer att ta mig an är Tempo, Närvaro och Beslut. Att motivera dessa tre val skulle ta en stund men jag kanske kan få återkomma om det längre fram. Min förhoppning är att jag kan smitta av mig på dig och att även du blir sugen på att själv bestämma inom vilka områden av ditt liv som du vill växa.

I morgon skall jag gifta mig med Pia barfota på stranden och DET deklarerar vi härmed som den första dagen i resten av våra liv!

Lennart Göthe från Lanta, Thailand